Novell

En vanlig dag

Ewangelin låg i sängen hon delade med sin storasyster Embla.

Embla med den rätta längden och den rätta vikten,

Rätta håret och rätta kläderna.

Embla var helt perfekt i allas ögon.

Embla var inte kort och underviktig.

Hon hade inte axellångt svart hår och hon hade absolut inte gråa ögon.

Ewagelin stördes i tankarna av att tuppen mitt i mot började gala, ännu en dag hade börjat. Hon kände att Embla börjat röra på sig och antog att hon var vaken.

Tuppen fortsatte att gala och hon gick upp och klädde på sig några av Emblas avlagda kläder. När hon var klar gick hon ut och steg direkt in i köket och vardagsrummet och såg sin mamma Magali stå och laga frukost vid den rostiga spisen. Huset dom bodde i var inte stort, ett av dom minsta i byn men att dom hade en spis istället för en öppen eld kunde dom vara glada för. Huset hade fyra rum och en toalett och låg i utkanten av byn. Embla och Ewangelin var tvungna att dela rum.

Joseph och William hade delat rum förut men efter som att William gift sig hade han flyttat. Han hade inte flyttat särskilt långt eftersom Ewangelin såg deras hus från vardagsrummet. Nu hade Joseph ett eget rum och Embla var avundsjuk för det men försökte att inte visa det för Magali.

- God morgon, Ewangelin! hälsade hennes mamma, när hon kommit fram till spisen.

- God morgon mamma, vill du ha hjälp med något?

- Jag skulle bli glad om du gick ner till affären och hämtade posten.

- Ok. Det var inte ofta hon fick gå till affären utan Embla eller Joseph så hon gick gladeligen för att hämta posten. Hon krokade av kortet, som visade att hon hade rätt att hämta posten till hennes hushåll. Hon gick barfota ner till affären som låg en bit utanför staden, det var drygt en kilometer.

När hon öppnade dörren till affären hördes en liten klocka plinga till.

- God morgon, fröken! hörde hon den glada butiksägaren säga.

- God morgon Mister Kazié! svarade hon.

Hon gick fram till disken och lade fram kortet.                                                              

- Varsågod, sa han medan han sköt fram posten.

- Tack så mycket Mister Kazié, svarade hon medan hon tog posten. Det var några brev och ett litet paket.

Medan hon gick hemåt började byn vakna och de som gick i skolan 9-12 gick mot skolhuset. Ewangelin hörde till dom som gick i skolan från 13.00-16.00 och likaså Embla. När hon gick förbi skolhuset mötte hon Joseph som var på väg till skolan.

- Du måste skynda dig hem nu Ewangelin, mamma väntar på posten, var allt han sa innan han knuffade henne så att hon snubblade till. Ewangelin gick snabbare mot huset och när hon steg in genom dörren såg hon att Embla och Magali reda satt sig.

Hon borstade av fötterna från sand och satte sig sedan på stolen bredvid Embla.

Hon sköt fram posten till sin mamma och tog sedan ett ägg.

Efter frukosten satte sig Ewangelin under skuggan av det stora trädet bredvid huset och pluggade. Eftersom de bara gick i skolan i tre timmar fick de ofta läxor.

Ewangelin satt djupt försjunken i en bok när hon blev störd av att någon knackade henne på ryggen, det var Embla.

- Mamma vill att jag sätter upp ditt hår, sa hon surt.

- Ok.

Ewangelin gillade inte att ha håret uppsatt men vissa dagar fick Magali för sig att hon måste ha det. Hon slog igen böckerna och la ner dem i sin väska och gick bort till bänken som stod utanför huset. Embla satte sig på bänken och Ewangelin satte sig på knä framför henne. Embla började med att borsta igenom hennes hår med en gammal kam, sen började hon noggrant att fläta håret.

När den var klar reste hon sig upp och borstade av knäna. Sen gick hon bort mot trädet och klättrade upp och satte sig på en gren. Där uppifrån kunde hon se hela byn och bladen var svalkande under de varmaste timmarna på dygnet. Nu såg hon hur Embla gick runt och var rastlös, skolan började inte förrän om 1timme. Hon kunde höra hur skolklockan ringde och skolan var slut, för Joseph. Hon såg hur han kom gående och ropade på honom.

- Hej Joseph! ropade hon.

Han tittade sig förvirrat om kring men sen kom han på att hon satt uppe i trädet.

- Hej Ewangelin! ropade han tillbaka, sedan gick han in i huset.

Ewangelin satt kvar i trädet tills Embla ställde sig och sa att det var dags att gå till skolan. Ewangelin klättrade ner och tog sin väska och sen sprang hon ifatt Embla.

Sedan gick de tysta bredvid varandra mot skolan. När de kom in på skolgården var det redan full fart.

Embla skyndade sig till sitt gäng och Ewangelin gick mot det stora trädet mitt på skolgården. Hon klättrade upp i det och spanade ut över skolgården. Skolgården var inte så fin, runt om den löpte ett gammalt stängsel och det enda dem hade som man kunde leka med var en klätterställning. Men klätterställningen brukade användas flitigt av alla, just nu var det några äldre barn som bara satt uppe i den och de yngre vågade inte klättra på den, då så de lekte vid den lilla skogsdungen.

Skolbyggnaden var en solid träbyggnad och lite finare än husen i byn, en gång hade högsta hönset bott i det huset men när det bestämdes att alla barn skulle gå i skolan fick han flytta. Ur porten på skolan steg lärarinnan ut och plingade i en liten klocka, alla var snabba att avbryta det de gjorde och skyndade sig in. Innan Ewangelin klättrade ner såg hon att Embla och hennes gäng inte hade bråttom in till dagens första lektion, som vanligt. Ewangelin var en av de sista att stiga in i den kvava byggnaden och hon skyndade sig att sätta sig på sin plats. Hennes bänkkamrat, Kasira, hade redan kommit och satt och stirrade uttråkat framför sig. Kasira var en av Emblas kompisar och inte särskilt förtjust i Ewangelin. Ewangelin brydde sig inte om att Kajsa hade sina saker på hennes bänk, om hon nämnde det visste hon att hon skulle få sota för det på vägen hem.

Deras fröken, Vitanié Sambasé, kom in i rummet. Hon kunde vara riktigt elak och smälla till en på fingrarna med linjalen men hon var ofta snäll. Dagens första lektion var geografi och uppgiften var att rita en karta över byn. De skulle arbeta i grupper om tre och fröken delade in dem i grupper.

Ewangelin skulle jobba med Kaj och Doris. Båda två var lika gamla som Embla men dem umgicks inte med henne. Fröken delade ut kritor och papper och sa åt dem att börja. Ewangelin tilldelades uppgiften att rita medan Kaj och Doris pekade vad som skulle tecknas. Ewangelin tyckte mycket om att rita och hon var ganska bra på det, bättre än Embla och Joseph och det kunde hon vara glad över. Ewangelin trivdes med att hålla i kritorna och deras karta blev hyfsat fin. Efter geografin var det rast och Ewangelin tillbringade det uppe i trädet som alla andra raster.

Från trädet kunde hon se alla som rörde sig på skolgården. Denna gång var det de yngre som lekte med klätterställningen och dom lite äldre satt bara ner och pratade i små grupper. Just nu såg det ut att vara varmt i solen och hon kunde se att Embla passade på att sola sig lite, inte bara i solen utan av allas blickar också. Sådan var Embla, hon hade ett eget litet gäng och alla tyckte att hon var snygg. Hon var inte särskilt bra på något förutom att hitta killar men ändå var hon populär, sådant förstod inte Ewangelin men hon behövde inte veta det heller. Efter rasten var det matte och sedan slutade de.

Ewangelin gick en bit bakom Embla och kollade på solen. Solen stod fortfarande högt men hade avtagit i styrka. Träden som stod glest längst vägen hade nästan tappat sina löv, hösten var här men det märktes inte särskilt mycket. Det var ändå lika varmt som på sommaren. När Ewangelin kom in i huset la hon sig i sängen utan att klä av sig. Hon kunde ligga i sängen ett tag innan det var dags att sova, och under tiden kunde hon tänka på livet.

AV: Micaela Jacobsson 7A Norrbergsskolan